[1066] τανα-ηχέτα, poet. statt. παναηχέτης, weit schallend, brausend, πόντος, Opp. Cyn. 2, 144, l. d.
Brockhaus-1911: Tana [2] · Tana
Herder-1854: Tana
Meyers-1905: Tana [3] · Tana [4] · Tana [1] · Tana [2]
Pierer-1857: Tana-Ugi · Tana