diāconātus , ūs, m. (diaconus), das Amt des Diakonus, das Diakonat, Sulp. Sev. vit. S. Mart. 5, 1 H. u.a. Eccl.
subdiāconātus , ūs, m. (subdiaconus), das Amt eines Unterdiakonus, das Subdiakonat, Gregor. epist. 9, 66.
archidiaconātus , ūs, m. (archidiaconus), das Archidiakonat, Eccl.
Diakonat , diaconatus (Eccl.). – Diakonisse , diaconissa (Eccl.). – umschr. ancilla, quae ministra dicitur. – Diakonus , diaconus (Eccl.).